Blogg

Blogg

*

Saker som passerar.

Objektivitetsidealet

TextPosted by Torbjörn Mon, September 04, 2017 10:49:55
De ”filosofiska” resonemangen om saker som världens oberoende existens, den objektiva sanningen osv. tenderar tyvärr att alltför ofta missförstås och betraktas som relevanta i sammanhang där de egentligen inte alls är relevanta utan bara utgör slingervägar bort från diskussionen för den som av en eller annan anledning inte vill föra den. Jag tänker i synnerhet på människor som avfärdar diskussioner med påståenden som ”allt är ändå subjektivt” eller ”det du säger är bara ditt perspektiv” och som därmed – med eller utan uppsåt – missuppfattar det objektivitetsideal som till vardags eftersträvas av mig och många andra. Detta ideal innefattar i själva verket en klar och tydlig for all practical purposes-klausul som innebär att det oftast är helt ointressant hur det förhåller sig med världens ontologiska status, vår kunskaps yttersta rättfärdigande etc. Vad som däremot är intressant är hur jag och den jag pratar med förhåller oss till den verklighet vi bevisligen delar med varandra med tanke på att vi överhuvudtaget står här och samtalar istället för att sväva runt i varsin drömvärld omedvetna om varandras existens.

I den verklighet vi bevisligen delar med varandra är allt nämligen inte subjektivt, utan det finns ett överflöd av saker som båda parter for all practical purposes måste betrakta som objektivt givna, eftersom de påverkar oss båda och ingen av oss kan trolla bort dem genom sin blotta vilja. Bussen vi ska åka med går tio över även om du tror att den går kvart över, och om vi ska hinna med den är jag tvungen att hävda, och förhoppningsvis också övertyga dig om, att du i det här fallet for all practical purposes har objektivt fel. Och då du sedan gått med på detta och hävdat att du väl också fattar att det ligger till på det sättet i den typen av fall, men att det faktiskt inte är trivialiteter av den typen du syftar på när du säger att allting är subjektivt, och att jag faktiskt genom att ge ett sådant löjligt exempel har gjort mig löjlig på din bekostnad och faktiskt också gjort mig skyldig till ett manligt härskarbeteende och därför faktiskt borde komma krypande och be om ursäkt för detta, då vill jag faktiskt upplysa dig om att exemplet med bussen faktiskt inte alls är en löjlig trivialitet som tas upp på någons bekostnad, utan att det faktiskt är ett alldeles lysande exempel på den gemensamma verklighet som faktiskt omger oss varje sekund av våra liv, och som den absoluta majoriteten av våra diskussioner faktiskt anknyter till på ett sådant sätt att dessa diskussioner faktiskt aldrig hade uppkommit utan den – utan vår gemensamma, for all practical purposes objektiva verklighet.

När jag säger att ett objektivitetsideal bör råda i vår gemensamma diskurs menar jag alltså inget annat än att vi, om vi vill lösa de motsättningar som finns vare sig de är önskade eller inte, inte kan tillåta oss att sabotera lösningsmetoden – samtalet – genom att närhelst vi upplever oss vara i riskzonen att bli överbevisade och tvingas revidera vår ståndpunkt avblåsa det hela med yttranden som ”det du säger är bara ditt perspektiv”, bara för att på så sätt kunna fortsätta klamra oss fast vid den nervösa stackars stolthet vi totalt omdömeslöst har lagt i ståndpunkten ifråga. Den som klamrar sig fast vid ståndpunkter genom dylika maktlösa härskarbeteenden är inte bara en plåga för sin omgivning utan också i högsta grad för sig själv – en plåga som genom det ängsliga fasthållandet av ståndpunkter och genom den självbedrägliga föreställningen om dessa ståndpunkters oberoende i relation till den for all practical purposes objektivt givna omgivningen, faktiskt gnuggar ett suddgummi mot sin egen hud. För det finns alltid en friktion mellan ståndpunkt och verklighet, och ju mer vi förnekar denna friktion, ju mer vi tjur- och fårskalligt håller fast vid uppfattningen att våra ståndpunkter svävar i ett oberoende vakuum, ju mer vi inbillar oss att vår rätt till våra ståndpunkter inte bara gäller på ett juridiskt utan också på ett metafysiskt plan, eller för den delen att det alls är en fråga om rättigheter – desto större blir friktionen och desto mer ont gör den, desto mer skriker vi varje gång någon påminner oss om dess existens genom att påpeka att den for all practical purposes objektiva verkligheten inte bryr sig om vilket perspektiv du har.

Jag slår härmed uppgivet med armen i luften och går min väg.








Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.