Blogg

Blogg

*

Saker som passerar.

Om det där privata språket

TextPosted by Torbjörn Sun, September 03, 2017 11:25:55
Rent hypotetiskt och mycket förenklat skulle jag kunna tänka mig att det ligger till så här:


Då vi lär oss språket testar vi oss fram i våra begreppstillämpningar och utvidgar dem gradvis till nya fall. Om vi av någon anledning tycker att det vi ser framför oss liknar en gitarr, kallar vi det för ”gitarr” osv. Men om vi utvidgar på ett sätt som inte stämmer överens med det gängse språkbruket, då kommer vi att bli rättade av någon mer kompetent språkbrukare. ”Det är ingen gitarr, det är en banjo” säger denne. Vi fogar oss vanligtvis om vi inte har goda skäl att inte göra det. Få människor fortsätter tjurskalligt att kalla en banjo för en gitarr, även om sådana människor självklart finns.

Vi får nu inte luras att föreställa oss att begreppsomfånget (dvs. den mängd av saker som vi rätteligen kan tillämpa begreppet på) någonsin når en nivå där det kan anses entydigt fastslaget. (Frågan om det ens är teoretiskt möjligt att slå fast ett begrepp entydigt lämnar jag därhän för tillfället.) I själva verket är begreppen alltid vaga – vi vet inte exakt i vilka fall det kommer att vara lämpligt att använda dem. Om vi tror oss veta det märker vi vanligtvis att vi bedrar oss så fort vi försöker sätta ord på begreppsomfånget (här hänvisar jag till Platons dialoger). Att begreppen på detta sätt har otydliga konturer är dock inte någon brist hos dem, utan snarare en nödvändighet i en värld där exakt samma situation aldrig återkommer. För att begreppen ska vara möjliga att alls använda i myllret av olikartade intryck måste det ligga ett visst mått av improvisation och individuellt godtycke i tillämpningen.

Människor har olika benägenhet att utvidga sina begrepp. Vissa gör det sparsamt, andra ofta och gärna. Alla gör det i någon utsträckning. Vi kan se en tendens hos kreativa människor att överföra begrepp (eller hela begreppsstrukturer) till situationer där de vanligtvis inte skulle anses lämpliga. Det leder ofta till nya synsätt, och både vetenskaplig och kulturell utveckling tycks vara beroende av sådana utvidgningar. (Förutom att benägenheten till utvidgning skiljer sig åt mellan människor skiljer sig också benägenheten att internalisera och fasthålla de gränsdragningar som gjorts. En stark skamkänsla kopplad till felanvändningen av begrepp verkar vara ett effektivt medel för att aldrig glömma de rättningar man dragit på sig. En starkt instrumentalistisk attityd till språkanvändningen är säkerligen också en bra drivkraft, eftersom språkets instrumentella värde är beroende av att man kan förutsäga andras reaktioner på det man säger, något som bara är möjligt om man har en tydlig bild av deras syn på begreppsomfången.)

Det som hindrar begreppsutvidgningarna från att gå överstyr är (som jag redan har nämnt) det sociala samspelet. Det är andra människors förmåga att förstå som sätter gränserna för hur långt en utvidgning kan gå. En människa som är okänslig för andras tecken på (bristande) förståelse svävar därför gradvis iväg och kommer med tiden att s.a.s. tala ett eget språk, som ur personens inre perspektiv tycks ha betydelse, men som i andras öron låter som meningslöst svammel och godtycklig begreppstillämpning. Den människan kan egentligen inte kallas annat än galen, även om det bara rör sig om en lite mer utvecklad version av en galenskap som vi alla i olika mån är drabbade av.

Dynamiken ser alltså ut som följer: Människans benägenhet att utvidga begrepp är en rejäl gnutta godtycklig och ofta högst kreativ. Det som håller begreppen inom nyttighetens ramar är det sociala samspelet, dvs. andra människors reaktioner på de tillämpningar man gör. Man skulle kunna säga att språket har ett exoskelett och ett flytande inre.

En slutsats man kan dra av detta är att det inte är så konstigt att folk som omger sig med jasägare och struntar i (eller mördar) nejsägarna i slutändan blir tokiga. En annan slutsats är att starkt subjektivistiska populärteorier om förståelse och språklig mening är pseudointellektuellt nonsens. Om bara du själv förstår vad du menar, då kan du vara säker på att du är galen. Några andra kriterier finns inte att tillgå.








Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.