Blogg

Blogg

*

Saker som passerar.

Döda all tvekan

TextPosted by Torbjörn Mon, October 09, 2017 10:40:39
Man når till slut den nivå där man inte längre har lust att ursäkta sig och ägna nästan all sin vakna tid åt att säga saker som ”ja, å ena sidan, men å andra sidan … och den-och-den har en poäng, fast jag lutar ändå åt att … trots att det ju kan vara annorlunda” etc. Man gör istället sina åsikter fullständigt kategoriska, inte för att man blivit dummare, utan för att man kan, för att livet är en tunnel och inte en resa genom öppna landskap. Man ägnar sig åt att slå ut istället för att tigga om mer vatten från himlen. Och någonstans där märker man att ödmjukheten var ett nervgift som gjorde en darrhänt, deprimerad och inte minst föraktad av precis alla. För vem har någonsin träffat en människa som faktiskt uppskattar ett kritiskt granskande, djupt tveksamt sinne (inte som säger sig uppskatta det)? Inte jag, inte du. Man pratar för att höras och man lyssnar för att ha en anledning att prata. Man pratar inte för att tänka, överväga, tveka. Människor som inte vet sanningen är ideologiska missfoster.

Så i slutändan ger man upp alla former av hederlighet (dvs. fåraktighet i den bokstavligaste bemärkelse) och erkänner för sig själv att man faktiskt har rätt, även om man ofta har svårt att inse det, och att det enda roliga man kan ha här i livet är att fullständigt köra över alla som tycker annorlunda – tvinga deras syndatankar tillbaka in i deras huvuden där de hör hemma och se sina egna tankar dansa i triumf över gatorna, visserligen iförda pajasdräkter och spelande på läpparna, men det är oväsentligt i de flesta avseenden … eller vad säger jag? I alla avseenden!