Blogg

Blogg

*

Saker som passerar.

Inga referenser?

TextPosted by Torbjörn Wed, September 06, 2017 12:00:35
Nej, inga referenser. Här har jag ett visst behov av att förklara mig – trots att jag vet mycket väl att förklaringen bara blir ännu ett stackars offerdjur rätt i gapet på ett i grunden omättligt förklaringsbehov. Men så må det vara och så må det bli.

Vi sitter med våra tankesystem som länkar samman det ena med det andra. Systemen innefattar flera plan: ord, föreställningsbilder, kroppsliga impulser, röster – allt underkastat en mängd rörelsebenägenheter som faktiskt med förvånansvärd konsekvens lyckas styra in oss på vägar där vi känner oss hemma. Och vi är verkligen hemma där, egentligen också i den allra mest bokstavliga mening, för var är man hemma om inte på den plats där man rör sig hemtamt, går mellan det ena och det andra som om det vore den naturligaste sak i världen, bygger upp en hemmablindhet som tillåter tanken att vila och slingra sig kring möblemanget? Där, i det hem jag talar om, måste vi genomleva våra dagar vare sig vi vill det eller inte, det ges inget annat alternativ. Sedan kan det mycket väl vara så att vi genom medvetna ansträngningar flyttar runt saker eller gör oss själva otillräkneliga för en stund så att vi därigenom får en möjlighet att snubbla över sådant vi annars instinktivt rundar i den vanliga perfekta banan, men detta sker i allmänhet bara i undantagsfall, och högst sällan på ett sätt som är tillräckligt omfattande för att rubba hemmastaddheten. Och tur är väl det, för finns det något som inte bara orsakar utan faktiskt är ren och skär fasa, så är det väl det att inte längre känna igen sig ens i det allra vardagligaste, att inte kunna ta ett enda steg eller göra en enda enkel handrörelse utan att alarmet skriker vad gör du!? det är en fälla! stanna upp!

Ja, vore jag lagd åt det hållet skulle jag nedteckna visdomsordet ”vårda ditt hem, för det är där du bor”. Och det är jag visst. Jag tillåter mig inte heller att hänga sterila tavlor på väggarna eller att placera ut porslinsfigurer vilkas destruktion på fyllan skulle vara till men endast och enbart för mina fotsulor. Det är precis därför den här bloggen inte innehåller några referenser till tankarnas ursprung, för skriver jag något så skriver jag det för att det utgör en för mig hemtam rörelse, och kan jag inte uttrycka rörelsen på ett naturligt sätt kommer jag inte heller att uttrycka den. Jag är nämligen ingen samlare av tankar utan en tänkare av tankar; en beskrivning av en tankebana är aldrig annat än kväljande. Varje rörelse hävdar helt fräckt den absoluta sanningen – något som självfallet vore otänkbart om jag ägnade mig åt att referera, då ju ett sådant tillskrivande av tankar till källor upphäver tankarna och gör dem till pärlhalsband av plast, dvs. billigt krimskrams.